Roberts (Bl)Aug

Igår fick jag äntligen iväg 2 jobbansökningar! Det har tagit mig nästan 2 månader att inse hur mycket jag behöver ett jobb. har hittills klarat mig p att det dykt upp småjobb hela tiden, vilket gjort att kassan inte varit helt tom men avskräckande nära. Sedan märker jag hur snabbt jag blir förslappat när jag jobbar för lite. Det tar mig timmar att komma igång med något som annars hade gjorts i bara farten. Sånt stör mig. Nu håller jag tummarna för att det ska bli något av dessa jobben. Jag vill åtminstone komma på intervju så de får se vilken underbar person de har möjlighet att mista till ett bättre betalt jobb om några år. Dieten går helt ok idag (kan bero på rejäl fisklunch och att det blir biff till middag idag) Hoppas du har det bra i kylan, du med!

Jag ber alla om ursäkt. Efter att ha pratat en längre stund med Märta & Bertil visade det sig att de var helt vanliga BDSM swingers med förkärlek till wetlekar på väg till en swingersklubb i Stockholm för att lååta sig utnyttjas i dagarna 3. Det var alltså inget konstigt med detta synnerligen normala par. Jag hoppas bara att de får det trivsamt.

Med en envishet som skulle gjort Janne Josefsson avundsjuk beslöt jag mig att ta mig innan för skinnet på Bertil och Märta. Vi har pratat om väder, val samt vad det kan bero på att denim har kommit så starkt på frammarch. Under dessa trevliga samtal har jag inte väjt en nominerat på vad jag är ute efter. Vad är det de flyr ifrån??? Man ser redan vid första anblick att dessa resenärer saknar det vi andra har. Glädjen, passionen och en fingertoppskänsla för skog och mark. Desperationen strålar ur deras ögon och andningen är ojämn. Jag ska ta reda på deras hemlighet om det så blir det sista jag gör. Bertil har precis avslöjat att han hjärna svarvar på fritiden och han är väl den som är mest öppen av förbrytarduon. Hjärnan bakom, vad det nu är gör hemskheter de flyr ifrån, är Märta. Hon är ond som en Vildvittra på sockerchock.

När hon väl tar till orda berättar hon att de har haft hund i alla år men sedan en vecka tillbaka är de själva. Har hon skjutit hund? Hur som helst måste de stackarna vara lyckliga att undsluppit sina plågoandar.

Jag ska försöka luska mer och återkommer så fort jag vet mer…

Min första dag som arbetslös har än så länge varit skön och stillsam och paniken har inte riktigt brutit ut ännu som jag vet att den kommer att göra. Jag har hittat lite jobb att söka men i vanlig ordning sparar jag det en liten stund till. Jag behöver ett jobb med kniven på strupen så att jag hela tiden har press på att bli klar – annars funkar det inte att komma igång. Idag gläds jag åt Jenny som lyckats ro hem ett toppjob som produktionsprojektledare. Grattis Jenny!!! =) Om någon i detta jordelivet är värd något sådant så är det hon. Nu är det väl bara jag kvar kan man tycka som borde skaffa mig något fantastiska och det stämmer. Jag lovar att skriva min ansökan inatt.
Ha en underbar dag!

Idag gör jag min sista dag på kulturkalaset på Göteborg & Co. Det är trist att lämna något man trivts med så bra som jag har gjort här. Jag har haft helt underbara kollegor, varav vissa kommer att vara vänner för livet. Kanske inte med mig men vi får hoppas att de är det med varandra. 😉 Skämt åsido, dagens blogginlägg är en hyllning till mina vänner på kalaset.

Mia är helt underbart skön och har en helt fascinerande sida som jag vill kalla ordning i kaos. Jag har aldrig sett ett mer stökigt skrivbord i hela mitt liv, men heller aldrig träffat någon som kan plocka fram ett telefonnummer från en kontakt 5 år tillbaka.

Anki men är för mig en förebild som strateg och ledare. Hennes ledarskap och förmåga att delegera är imponerande. Hon är varm, mänsklig men samtidigt bestämd och tydlig.

Micke som jag jobbat intensivt med under själva genomförandet har en helt sjuk humor och ett oerhört underbart sätt att uttrycka sig, vilket har gjort livet i bältespännarparken till ett nöje.

Maria (MJ), med sina underbart sjuka idéer till barnkalaset och sin snuskiga fantasi har fått mig på riktigt bra humör mången gång.

Hultbergskan – denna helt sinnessjukt begåvade och genomduktiga människa som dessutom bjuder på sängkammarmys efter en hel kväll på byn. Hon har allt och jag är övertygad om att vi kommer att mötas igen och igen och igen…

Josefin som från början knappt gjorde intryck alls har efter att blivit ett rytande monster i vissa lägen bara växt i mina ögon. Jag lovar att besöka dig i London!

Maja, min Maja! Mitt stöd och älskling både i parken och på kontoret. Stanna inte hela livet i Nyköping – resten av världen är värda dig mer.

Jonas – din sjuke jävel. Du har en humor som får mig att bli generad och det är inte det lättaste. Jag ser fram emot fler utekvällar, dance battles och annat i framtiden.

Karin Olofsson – min frälsare i nöden. Detta sociala missfoster som inte kan handla tuggummi utan att bli bästis med biträdet i kiosken. Som kan det mesta om allt och som dessutom är helt underbar. Jag ser fram emot vinkvällar, vinmornar, vinluncher och andra sociala samkväm med dig. Kanske att jag till och med följer med till landet 😉

Anna Brorson – denna Göteborgs kultupersonlighet som känner alla i hela Göteborg och lite till och som inte missat en föreställning med vad som helst sedan 80-talet. Vi ses i vimlet.

Jag har säkert glömt en och annan men dessa personer har jag haft mest samarbete med under min tid på Co och nämna alla orkar jag inte men jag vill att ni ska veta att ni alla bidragit till att göra mig till en bättre Robert Aug. Puss, tack och på återseende.

Jag erkänner! Jag gick aldrig på Kick outen och det känns jättebra idag. Energin återvänder och likaså hungern på göra något. Skapa något. Resten av denna veckan kommer att gå på halvfart men jag har försakat mitt privata sociala liv och nu skall balansen återställas. Lite fikor och luncher och vinkvällar kommer tyvärr att få mig tillbaka i matchvikt. Jag ser just nu fantastisk bra ut efter en vecka på fältet. Smal, brun och skitsnygg helt enkelt. Det ska försökas behållas med näbbar och klor. Det blir nog en tidig hemgång idag (läs: efter blgginlägget drar jag hem). På morgonen har jag besökt mitt älsklingsställe på jorden: Sahlgrenska universitetssjukhuset. En snabb lungröntgen och sedan rappt däeifrån. Det var en lite kontroll på att allt gått som det skulle med lunginflammationen jag hade i våras. Jag mår prima så var lugna, älskade kycklingar.

Jag sitter på kontoret och ser mig omkring på de få kollegor som släpat sig hit idag! Det är en sorglig samling som inte direkt fyller mig med energi. Vad gör jag här? Vem är jag och vart är jag på väg? Främst blir det lunch med underbara Jenny och sedan kanske fika med Louise eller så behöver jag sova några timmar innan kalasets avslutningsfest på Gamla Ullevi kl 18. Som jag känner nu hade det varit. Nu är det lunch!

Jag är trött, smal, vältränad, brunbränd och snygg! Så kan man sammanfatta enkelt vad jag känner efter årets kulturkalas. Det har gått super men grymt mycket trevligt folk, härliga kollegor och fantastiska framträdanden. Min egen favorit i år var theresa Andersson. Det var bland det häftigaste jag sett under mina 17 (?) år på denna planet. Min hjärna har tyvärr tagit lite generalpaus så jag tänker inte skriva mycket mer än så förutom att jag tycker du ska spana in klippet. Ciao fjäderfän.
<!–
WriteFlash('’);
//–>

Sitter på jobbet i Bältespännarparken och har precis kollat en lite stund på Schtunk tolkar Hamlet och det är underbart lysande. Jag älskar att se en klassiker med avbrott där publiken får sin väl beskärda del av glåpord och förmaningar. Har du Aldrig sett 1 2 3 Schtunk så borde du passa på när de är i närheten. Det är roligt, folkligt, intelligent och underbart.
<!–
WriteFlash('’);
//–>

Idag är jag trött! Allting
flyter faktiskt på med små incidenter som att en arg
mamma trampar i en vattenpöl och blir förbannad på
mig för att jag inte märkt ut vattenpölen. Vad var det
Lars Ekborg skrek om till Beppe Wolgers i den klassiska sketchen?
”Vardagens små händelser..” Jodu tack så mycket.
Hur som helst är problemet löst och alla mår bättre.
Just nu i skrivande stund är det nästan exakt 2 dygn kvar
tills vi packar ihop och tackar för oss i år. Det känns
skönt. Det är ett bra kalas vi har i år. Jag har i
och för sig inte mycket att jämföra med då jag
vare sig medverkat eller besökt kalaset på väldigt
många år. Under arbetet med kalaset har jag dock fått
upp ögonen för det och hittat ett otal programpunkter som
jag gärna hade tagit del av i år, om jag inte arbetat med
det. Det känns att alla är lite slitna men stämningen
får beskrivas som god och härlig. Just nu längtar jag
till min säng och att få sova läääänge.
Igår gick jag en liten tur genom stora delar av kalaset och jag
måste säga att jag är oerhört imponerad av mina
kollegor som har skapat fantastiska upplevelser runt hela stråket.
Träkarusellen i Trädgårdsföreningen är helt
magisk. Teddybears på Göta Platsen lika så. Snart
får det bli en kaffe och nya tag – för här ska
kalasas kvällen lång. Kom gärna och säg hej om
du törs. Puss och kram, mina kycklingar.
<!–
WriteFlash('’);
//–>

Mitt under pågående kalas
skriver jag en kort rapport från händelsernas centrum!
Allt är nu på plats och nu är det program och
aktiviteter från lunch till sen kväll som gäller! En
sak jag sakteliga börjar förstå vikten av äta
med jämna mellanrum. När tröttheten slår en som
en spade i ansiktet vet man att det är dags för tyska
korvar, souvlaki, gyros eller något annat trevligt som erbjuds
när det festival. Annars flyter kalaset på med både
bråk och kärlek, uppträdanden och aktiviteter, puss
och kram. Man blir trött av långa dagar men man blir också
väldigt glad av olika väldigt olika saker. Uppehåll
till exempel får mig att ha öronen som små rosetter
i mungiporna. Att folk löser sina uppgifter och ligger steget
före är en annan guldgrej. Just nu skulle jag uppskatta
torra skor, men man kan inte få allt som den glade bagaren
skulle sagt. Det blir lite ytligt dravel om kalaset just nu men
återkommer med samlade tankar när ork, tid och lust
finns. Dagens bild uteblir på grund av bristande tid och
intresse. Välkommen till Göteborgs kulturkalas 2010. Säg
gärna hej till mig i Bältespännarparken. Puss och
kram.

Åh jag har helt lysande kollegor! Igår hade vi kick-off men kulturkalaset och det var väldigt trevligt och peppande inför nästa intensiva vecka. Det mest underbara hände dock på väg hem till Jonas, där kick-offen var. På spårvagnen satt jag med min älskade kollega Maria som fick syn på en kille som satt med sin iPad och lekte och hon kläcker den mest underbara kommentaren med tillräckligt hög röst för att höras i halva vagnen: ”Vilken stor iPhone han har”. Stort som vanligt i framtiden!

Sedan när vi skulle gå ifrån spårvagnen hem till ovan nämnda Jonas så kollar vi på gatunumren och Anna, en annan skön kollega, kläcker: ”Men vad konstigt, skall inte jämna nummer vara på höger sida??”, varvid jag svarar: ”Det beror kanske på åt vilket håll man går åt?” Detta är sköna klassiker som jag kommer bära med mig.

Visste du förresten att ordet ”kuk” betyder ”utväxt från träd”? Det ger ju ordet ”trädkramare” en lite annan innebörd… 😉